Ibland undrar jag om de är mig de är fel på? Eller om de är jag som är för känslig o tar till mig saker som jag kanske inte borde? Jag vet ärligt inte. Jobbade helgen o hade en helvetes lördag. Fast jag vet fortfarande inte om de var mig de var fel på? Hade iaf häcken full. Och de kändes inte som man hade ngn back up. Tyckte jag rusade både hit o dit och blev aldrig färdig, medan min kollega satt o förkovra sig framför datorn. Visst de ingår oxå i vårat arbete. MEN inte när ngn springer o har häcken full. Kan man inte hjälpa till isf? Och jag bad faktiskt om hjälp. Även om de inte blev som jag tyckte. Så visst fick jag lite back up. Visst gillar jag när där är o göra. Och de händer saker hela tiden. MEn när man känner att tiden rinner iväg för en o man inte hinner med. Då blir jag lite frustrerad. Nä usch vad gnällig jag är nu. Inte likt mig. Skärp dig!!!!!

I lördags kväll var de iaf efterfest här i stan. Härligt att kommunen ordnar saker. L var nere o såg Ulrik Munther (lr hur de stavas, orkar inte kolla upp de nu heller) Hon fick både en planch och en autograf på armen. Helt salig var hon iaf. Och levde i 7e himlen i flera minuter när hon kom hem. Han hade ju hållt henne i handen när han skrev på armen. ;) Vilket fick mig o minnas när jag o mina f.d svägerskor var på Sundspärlan i Hbg o såg Barbados. En av många ggr. Och jag fick M. Carlssons autograf på armen.. Nästan lika salig var jag..  Eller inte riktigt men iaf. Så jag vet hur L kände sig i lördags..  

Annars har helgen flutit på. E stack till Svalöv i söndags så honom har jag inte sett på hela helgen då hans flickvän var här och de lever på E´s rum. Ser dem knappt. Men men de är väl så när man är kär o tonåring? 

Bomben som slog ner var att mina barn ska få ett syskon till. (nä inte här) Och detta kan man ju tycka o tänka en massa om. Barnen gjorde de iaf. Kan väl säga att de var inte helt positiva till de hela. Ingen av dem. Men men, de ändrar sig säkert med tiden. Bara de får smälta tanken så blir de nog bra. Hoppas jag iaf. 

I helgen bär de av till äslkling igen. Ska bli så mysigt. Vi ska köra upp till svärmor o svärfar en sväng. Och kanske träffa de underbara ungarna på söndagen. Vi får väl se. Ska bli skönt att komma ifrån ett par dagar iaf. Även omjag var uppe i förra veckan så känner jag att de är dags igen. L ska på läger hela helgen o E ska vara hos sin pappa. Hur nu detta ska gå,. Vi får väl se. Antingen brakar helvetet löst eller så blir de hur bra som hellst. Jag vet inte. 

Nu blir de att göra lite här hemma innan man ska väg på jobbet o träffa alla goa kolleger igen. =) 

Puss o kram på er där ute. 

Då är man åter tillbaka i hemmets lugna vrå. Efter 14 dagar "på flykt" och 14 dagar hemmasemester så är de dags att börja joba på måndag. Dessa 4 underbart härliga semesterveckorna har fyllts med en massa roligheter. 

Vi började med att gå ut starkt och tillbringade 4 härliga dagar i Åhus och bechhandbollen där. Dag ett slutade med ett stukat finger för L så dag 2 blev de inget spel. Men vi följde tjejernas kamp från läktarplats iaf. De slutade med A-slutspel, men tyvärr åkte de ut redan i 8-delsfinalen..  :( Bättre gick de dag 3 o 4. L var redo för spel igen. Denna gången i åldersklassen över dem. Alltså i F-97. Deras nya tränare var de som skulle ta hand om tjejerna dessa 2 dagar. Vilket gick riktigt bra. De slutade med en Final match. Visserligen i C-slutspel. Men iaf. De fick silver. Vilket är bra gjort. Härligt tjejer. 

De följande dagarna tog vi de bara lungt. Njöt av att vara lediga. Gjorde lite dags utföyckter till Nova o så..  Inget speciellt. På fredagen var de åter dags för handboll. Denna gången var de läktarplats som gällde och 4 nationsturnering i Kristianstad. Vi fick se Sverige slå Norge samt Danmark vinna över Serbien. =) En uppladdning inför OS. Och nu när herrarna har tagit sig till OS-final så känns de lite extra att man sett dem live lite innan..  ;) 

Helgen tillbringades i godavänners lag. L´s ena tränare med familj kom  ner o grilla en kväll. Mys!! Kvällen efter var de dags för bästisen o hennes familj att komma. Lika trevligt de. Dagen efter så körde vi hem L till sin pappa o E hade bestämt sig för att åka till Blekinge o hälsa på. Vi, jag och älskling, bestämde oss för att köra honom upp. Så även vi fick träffa M. Ett besök på glassiären o sedan hem igen blev de. 

Resten av veckan bjöd på lite egenmys för mig o älskling innan de var dags att packa o hämta L för att ge sig av mot Sthlm o 14dagar på ön. 

Där blev de mest att vi sola o bada. Läste o myste. L o älskling var duktiga o skrapa o måla gavlen på huset. Men annars gjorde vi inte så mkt. Slappade o tittade en del på OS. Var ju handboll dagligen o de kunde vi ju inte missa.  ;) Efter en vecka på ön så kom svåger o svägerska med alla barnen ut. Härligt. L fick en ny beundrare i J som är 4 år. =) Han följde henne vart hon än gick. Och väckte henne varje morgon genom att krypa upp i sängen o kittla henne..  ;) Dagarna flöt på o vi bara slappade. Efter 12 dagar på ön var de dags att ta sig tillbaka till stan. Lite trist. men samtidigt var inte vädret de bästa och då kunde vi ju lika gärna sitta i stan som att vara i stugan. 

Onsadgen bjöd på kräftskiva hemma hos H o J. Lika trevligt som vanligt. Annars tog vi de bara lugnt. 

Torsdags kväll blev de bio o middag i Kista. Var och såg Cockpit. En rikgtigt bra film för att vara svensk. 

Fredagen bjöd på hemresa. Efter att ha tillbringat 4 underbara veckor med älskling var de fruktansvärt jobbigt att behöva skiljas åt på centralen..  :( men vi ses ju snart igen..  =) 

Om bara en dag är de dags att återgå till jobbet. De är med skräckblandad förtjusning kan jag säga. Har ju 14 dagar som administratör framför mig. Även om jag gjorde en vecka innan semestern känns de som om allt jag gjorde då har flugit ur skallen, och jag ska nu börja lära mig på nytt. Men vi får väl se. 

Nu ska jag iaf fixa lunch till L som har varit på träning. Den första i raden av många under hösten. De kommer att bli en händelserik höst, med sonen som ska börja gymnasiet o flytta hemifrån samt dottern som ska träna för en plats i skånelaget. Vi får väl se var detta slutar.. 

Puss <3<3

Åh vad jag längtar efter detta. Att få sitta o bara titta ut över vattnet och njuta av lugnet.

Om 6 veckor är de dags. Då tar vi, jag o L, våra packade väskor o far iväg mot detta underbara ställe. Där vi kommer att sola, bada o bara njuta av lugnet. Hoppas bara vädret är som på bilden. För detta är svensk sommar när den är som bäst.   

Tänk att få ta dagen som den kommer. Bara läsa en god bok o inte behöva lyfta ett finger. (jaja jag vet att de inte kommer att bli så, men låt mig få drömma ;) ) 

Få höra hur vågorna skvalpar mot strandkanten. Lyssna på fåglarna sång. Och bara njuta. 

Kanske ta färjan över och sitta på klipporna på andra sidan och se solen gå ner i havet. Eller sittandes på en krog i hamnen med en kall öl och bara titta på folk. mmm vad jag längtar. 

puss <3

Den ultimata bekräftelsen av att vara förälder fick jag igår. Var så härligt. Var på skolavslutning för E. Och de gick ju jätte bra. Stod o pratade med hans lärare då de kommer fram en annan lärare som frågar om jag är mamma. Då ville hon bara berätta att jag har en snäll, trevlig, artig, hjälpsam son med ett hjärta av guld. Om de var stämmningen i sig eller ngt annat med de tog rakti i hjärtat och jag blev stolt. Jag växte nog flera cm..  =) Min son? Min son som skriker gormar, sparkar, slår. Han är väluppfostrad. Iaf utåt sätt. Bara de är en härlig bekräftelse i sig. Att han kan uppföa sig utanför hemmmets 4 väggar.. Att jag faktiskt har gjort ett bra jobb i början. Jag har lärt honom hur man ska bete sig ute bland folk. Och  han följer de. =) De var underbart att få höra. Att han verkligen kan o gör de oxå. 

B som har haft hand om E hela våren tackade för ett gott samarbete. Och att de är härligt att jobba med föräldrar som verkligen ställer upp och som är lätta att jobba med. =) Härligt. 

Att sen E har lagt ner ett hästjobb hela våren och sätt till att han igår gick ut med 12 G istället för en massa IG. Att han har tagit sig i kragen och läst upp alla sina betyg. Att han har kämpat som ett djur. =) Han har läst 13 ämne på kortare tid än vad hans klasskamrater gjort. Han har ju bara gått i skolan 2 tim/dag samt att han vissa dagar har haft hemundervisning o gått 4 timmar. Jag är så sjukt stolt över honom att han klarat de. =) 

De kommer att bli en bra grabb av honom iaf..  =)

Fan helvetes satan vad allt ska jävlas med mig i dag. Ingen bra dag alls. E väckte mig kl 8 o sa att nätet + telefonen inte fungerade. Helvete. jaja bara att vänta o se vad som händer. När kl var 10 gav jag upp o ringde supporten. De skulle kolla upp vad som strular under dagen. Hoppas de hittar felet. För de är lite jobbigt att behöva sitta på laptopen o använda de "gamla" nätet. Tur jag har de kvar än..  :( Iaf en månad till. Och inte nog med detta strul så hade jag skrivit ett lååååångt blogginlägg som bara försvann..  FAN!!!! Men men..  Inte för jag tänker försöka återskapa de. För de kan jag inte. Jag minns oftast inte vad jag skriver om, utan orden bara flödar ur mig. Ibland en massa oviktiga saker och ibland en del lite mer viktiga. Minar tankar o mina innersta känslor är de som oftast kommer  ner. Och de är de jag vill få ner. Jag skriver inte så mkt för att andra ska läsa utan mer för att jag ska få ur mig all negativ energi o kunna vara lite mer positiv IRL. 

Att vara negativ ligger inte ritkgit i min natur Och man mår bara dåligt av de. Samt att man drar ner stömmningen på sin omgivning, Tänk om andra kunde tänka på detta ibland. Klart att man får vara nere o inte på topp alltid. Men ibland måste man hålla fasaden uppe o bara visa sig fr sin bästa sida för att inte dra med sig andra ner..  

Igår var de min dag. Och vilken härlig dag sedan. Jag fick tillbringa den med mina underbara arbetskamrater och min underbara familj. Tyvärr var inte min älskling nere. Men han fanns i mina tankar hela tiden.. Och även om du inte var fysiskt närvarande så var du de spirituellt älskling. =) 

Så nu är man ett helt år äldre och man kan tittulera sig som en glad o positiv 37 åring. Eller hur var de nu??? ;) 

Ålder är ju faktiskt bara en siffra på ett papper och den siffran är alldeles för hög jämfört med vad jag känner mig innuti. För jag är ju bara 22..  Eller?? 

Inte illa av en 22 åring att ha en 16 årig son..  ;) Men så är de iaf, Och jag kommer nog inte att bli mkt äldre i sinnet iaf. Även om de ibland krävs att man ska vara äldre så vill jag inte vara de. 

Sitter iaf hemma idag o myser med min underbara L. Vi gör inte så mkt mer än o dricker kaffe o tittar på tv. Men mysigt har vi de. Tycker iaf jag. Snart kommer väl rastlösheten att slå till hos oss båda. Men då får vi se till att bli av med den, Kanske ska ge oss ut på en lång promenad i dag? Vi får väl se. Intressant? Nja kanske inte, men de är mina tankar. Och de är mina känslor. 

HAHA dagens sämsta reklam med glenn Hysen. Alla heter Glenn i gbg. ;) Jaja den gjorde att man uppmärksamma den iaf. Och de är säkert de som är meningen. Usch!!!

Väntar o väntar på att de ska ringa o säga att de fixat mitt nät. Inget är som väntans tider. :( Nu blir de mer kaffe o sen får vi se vad som händer. Blir väl en massa roliga kommentarer fr min söta L som jag kan skratta till..  ;) 

Puss <3

Varför är vissa så rädda för att jobba? Varför vill inte vissa ta tag i saker o bara göra de? Jag fattar inte. Vi finns där för att ta hand om. Men vissa verkar inte förstå detta, utan kommer undan hela tiden med olika saker. Detta är något som irriterar mig till max. Att man inte bara säger: Idag har jag lite mindre så jag tar de här extra. Eller att man innan går man går och äter ser till så att alla e klara. Eller iaf man frågar om man kan hjälpa till. För min del är detta en självklarhet. Sen att jag kanske inte gör de alltid. Men jag tycker iaf att jag oftast frågar om ngn behöver ett handtag innan jag går o njuter av en stunds "ledighet". Men detta är väl mina åsikter. Jag vet att inte alla kollegerna delar denna. Men de borde vara så kan jag tycka. 

Funderar även på varför de blivit så negativt i lägret. Är de för att vi har mkt just nu så att alla känner sig stessade eller är de något annat som är på gång? De är kanske bara så enkelt att vi behöver semester mer parten av oss.. Så vi kan vila upp oss och komma tillbaka med nya friska tag. Jag hoppas att de är så. 

Jag har iaf 5 veckor och några dagar kvar att jobba innan de är dags för min semester. Och vilken semester sen. De ska bli så underbart att få bara vara ledig och ta dagen som den kommer. Vissa saker är planerade redan. Som att vi ska till Åhus ett par dagar. Sen ska vi även på handbollslandskamp och se Sverige möta Danmark. =) Härligt ska de bli. De 14 sista dagarna kommer  jag o L att tillbringa i sommarstugan med svärföräldrarna o älsklingen. De ska bli så härligt. Bara vädret håller. Men de brukar ju vara fint vid kusten. Så de hoppas vi på. 

På tal om L så slutar hon skolan idag. Kan inte fatta att hon redan gått ett helt år på högstadiet. Bara 2 små snabba år kvar. Sen är de även hon som ska söka till gymnasiet. :( Tiden går så fort. Var är mina små gullungar? 

Visst finns de kvar. De har E visat prov på denna veckan. Så mysigt har de varit. Han börjar nog landa nu. Och känna att han har en punkt som han hör hemma på. Måste säga att de är lite mysigt att ha honom här,. Iaf när han är på detta humöret. Sen att jag bara går o väntar på att de ska komma ett bakslag de är mitt problem att jobba med. Tror att han har för en inre kamp med både skola och med boende situationen. Och nu har detta börjat att lägga sig. Så han börjar få en ro och komma tillbaka och vara den mysiga gosiga kille han kan vara. =) Nu har jag bara kvar problemet med att få lite ekonomisk hjälp fr hans pappa o ta tag i. Men vi får väl se. Jag önskar att de bara kunde flyta på. Och att de inte behövde vara så svårt att ställa upp. :( Men tydligen är de så. Jag blir både arg och besviken. Då jag ska ställa upp o hjälpa dem ekonomiskt de ggr barnen har varit där. Men när de är tvärtom så ska de inte göras ngt. Får väl se om familjeteamet kan hjälpa mig att "trycka" på med den ekonomiska biten. 

Nu blir de kaffe med goaste L. 

Puss <3

Varför ska livet vara så jobbigt ibland? Varför ska man ha en massa motgångar hela tiden? Jag bara undrar. Visserligen har jag de bra just nu. Men hur kommer morgondagen att se ut? Ja visst tänker ni, de är där ingen som vet. Nä men detta kan ibland göra mig lite orolig. Att inte veta. att inte ha kontroll. För hur de än är så måste jag nog erkänna att jag är ett litet kontrollfreak? Jag behöver veta för att kunna fortsätta på säkra vägar. Att kasta mig ut i de okända är inte ritkgit min grej. Så att jag överhuvudtaget har träffat min älskling är i min värld ett under. För jag tog steget o kasta mig rakt ut i ovetskapen. Jag tog chansen. Utan att ha ett skyddsnät. Utan att veta ngt. I dag kan man tycka att så gör man bara inte. Men samtidigt blev de ju så bra. Jag ongrar inte en sekund att jag vågade ta steget. Att jag vågade åka. De är de bästa jag gjort i mitt liv. Om man bortser fr mina barn då såklart. För de kommer alltid att vara nr1. Och de är väl så de ska vara. Men älskling kommer på en väldigt tät 2a plats så e de bara. 

Jaja lite tankar så här på torsdags förmiddagen. Snart dags att bege sig mot jobb o en kväll i goda vänners lag. =) 

Puss <3